Vi har under åren samlat på oss ett antal erfarenheter och insikter genom att svara på offentlig upphandling. Under föregående år svarade vi på en offentlig upphandling mot en kommun i norra Sverige avseende klienter.
I utvärderingsmodellen kunde man utläsa ett belastningsvärde för att offerera icke godkända produkter. Ett annat krav var att man skulle skicka in en genomförandeplan som skulle bedömas utefter en modell angiven i upphandlingsdokumenten. Vi lyckades dessvärre inte dra längsta strået i upphandlingen och valde att begära ut vinnande anbud för att dra lärdom och kunna göra en kunskapsåtermatning för framtida anbud.
Produkter och genomförandeplan var till våran förvåning sekretessbelagda vilket omöjliggjorde möjligheten att kontrollera hur utvärderingen genomförts. Att den upphandlande enhetens tidigare leverantör även tilldelades vinnare i denna upphandling gjorde kontexten än mer olustig.
Våran erfarenhet är att den upphandlande enheten ofta ”skyller” på leverantörens sekretessbegäran istället för att ta ansvar. Det är trots allt de som har ansvaret för sekretessprövningen.
Två (2) konkreta exempel från upphandlingen
65 sidor där allt är maskat utom sidnumreringen
Kvalitets- och hållbarhetsarbete är helt maskat förutom rubrik och underrubriker. Under samma period på leverantörens officiella hemsida finns samma text för allmän beskådning.
Kan det vara så att större leverantörer får sina uppgifter (ibland tom. officiella uppgifter) sekretessbelagda i större utsträckning än de mindre leverantörerna då den monetära aspekten tenderar att skrämma?
Här ett exempel som kanske styrker detta;
”emellertid är det så att det finns väldigt starka skäl för oss att vara mycket försiktiga när en sekretessbegäran kommit in p.g.a. de icke försumbara skaderekvisit som kan uppstå om vi lämnar ut handlingar felaktigt som medför skada.”
Bittra förlorare? Nej men rimlighet i bedömning bör råda i en kontext där principer som öppenhet och likabehandling ska gälla. När slentrian och rädsla att göra fel styr snarare än rätten att få en unik bedömning i varje enskilt fall och viljan att göra rätt så blir det ett problem.
Vi väljer att citera Kristian Luuk: “Vart är vi på väg?”